Om en lista skulle göras på allt jag saknar skulle nog Gunnorps ridläger toppa listan ganska så lätt. För som Linda skrev i ett tidigare inlägg tycker också jag att Gunnorp är den bästa tiden på året och det man otåligt går och väntar på. Gunnorp är nog ett utav de bästa ställena på jorden och bara de som varit där vet vilket fantastiskt pardis det är.  Stämningen, hästarna, kompisarna, ridlärarna, lekarna allt toppar! Det är så mycket mer än bara ett helt vanligt ridläger. Hästarna är superfina och alla har de sin egna lilla personlighet. Ridlärarna kan så grymt mycket och är så himla duktiga vid utlärning. Kompisar är det inte heller någon brist på, speciellt inte om man åker dit med ett sådant fantastiskt gäng som vi. Gunnorp blir som hemma, man känner sig lugn och trygg. Det är så grymt roligt att få åka till ett sådant gulvärt ställe. Men när hemfärden närmar sig blandas glädjen med tårar, för att åka ifrån Gunnorp och allt som hör dess till är nog också en utav de mest sorliga jag vet.

Gunnorp <3