Självklart så gråter jag inte floder bara för att jag har haft en dålig dag, men det är snarare när folk i min närhet blir skadade eller ännu värre, när de går bort. Den känslan är rent utav obeskrivlig.

Jag gråter även varje år när det är dags att åka hem från Gunnorp, egentligen kan jag tycka att det känns själviskt att gråta för en sådan sak, men när man väl är där och ska lämna årets höjdpunkt så går det inte att komma ifrån tårarna.