Dag 1: Min(a) favorithäst(ar)
Under åren på min ridskola så har jag haft en hel del sköthästar och jag har tyckt mycket om dem alla. Trots det så har jag aldrig haft engagemanget att vara en så bra skötare som jag egentligen skulle vilja vara, vilket ledde till att jag mest gick runt med ångest för de saker jag inte gjorde, istället för att hinna uppskatta allt det roliga med att vara skötare. När min fina sköthäst Gossip, en häst som faktiskt fick mig att hitta engagemanget med sin fina personlighet, dog för något år sen beslutade jag mig för att sluta vara skötare och det har jag trivts med sen dess.
Den fina häst jag skulle säga är min favorithäst, är som några av de andras, en häst från Gunnorp. Hon heter Baronessa och våran relation har inte alltid varit helt enkel. På sommarlägret 2010 på Gunnorp fick jag henne, utan att veta mycket alls om hur hon var överhuvudtaget. Jag visste bara att hon var min och att jag skulle ha henne i tio dagar. Att rida henne gjorde mig för det mesta bara ledsen och frustrerad. Hon ville knappt gå fram och inte alls galoppera, utan hellre bara stå och sparka. Jag kände mig ungefär som världshistoriens sämste ryttare och blev besviken på både mig, och henne. Trots det så var det något hos henne jag tyckte om, redan från början. Jag kände mig trygg med henne och jag tyckte om hennes lugn i boxen. Vi har alltså utvecklat någon slags hat/kärleks-relation, och sen ett roligt allahelgona läger 2010 är jag inte helt säker på om jag kommer kunna släppa henne.
Jag och Baronessa allahelgona -10
Kommentarer
Trackback
